Jag behöver inte lägga in särskilt många ord på denna eftersom jag lägger upp bilder.
Men ja, det här är mitt hem.
Jag har lagt ner mycket tid och själ för att det ska bli personligt och trivsamt.
Jag hoppas ni tycker om det :)

   
     

Den här veckan har haft både bra minnen och dåliga.
Jag började veckan med att bli våldgästad av mitt gäng Cookie, The thing,Robban & Timmy.
En liten söt tjej vid namn Kajsa följde också med.
Så vi spelade Little Big Planet, vilket är ett barnspel men åh så roligt!
Under natten satt vi på balkongen och bevittnade det underbara fenomenet, Perseiderna.
Vi önskade oss mycket gott den kvällen, men innerst inne är vi så lyckliga för det lilla vi har.

Jag fick se ett otroligt åskväder där molnen formade sig så vacker att jag nästan smälte.
Vart självklart med på bild!

Jag har umgåtts med mina vänner nästan hela veckan, och även spenderat tid med alla grannarna i huset.
Jag har kommit nära en tjej, F, och vi har väldigt roligt tillsammans.

Under slutet av veckan var jag väldigt ångestladdad eftersom kursen börjar snart, och jag behövde ensamtid några dagar.
Men då passade Robban & Cookie på att besöka mig också.
Så det vart hundrastgården och vi hade väldigt kul (nästan roligare än hundarna).

Slutet av veckan slutade inte riktigt som jag tänkt mig.
Mina vänner skulle vara hundvakt åt lilla Holly, som jag var hundvakt åt när hon var några veckor gammal.
Det slutade med att min vän fick åka in pga blindtarmen och opererades ganska kort därefter också.
Så jag fick helt enkelt vara hundvakt åt henne, under tiden mina vänner frisknar till.
Vilket jag hoppas blir väldigt snart, för deras skull såklart.

Jag kan inte säga att veckan varit dålig, för det har den inte.
Men jag har väldigt mycket att vara lycklig för, så jag väljer att vara glad över det jag har.

Tack för att ni finns.
KÄRLEK!
 

I min handväska finns det:
Nyklar
Plånbok
Laktostabletter
Almanacka
Penna
&
ett schema.

Hittade en bajspåse efter att jag tog bilden också :)
 

Det här hade jag på mig idag.

En randig grå/svart tröja, med svarta jeans och klackar till.
Ibland måste man få känna sig extra snygg ;)
Bilträff dårå!

 

För att ni ska förstå ögonblicket, måste jag skriva historien först.

Han var en bra kille.
Vi inledde ett förhållande, och han visade dagligen vad han kände för mig.
Vi flyttade ihop, och några månader senare var vi förlovade.
Jag märkte mer och mer att han inte riktigt sa sanningen om saker och ting.
Och alla vet att ett förhållande som börjar med en lögn, slutar med sanningen.

Sen en dag fick vi veta att vi inte kunde bo ihop av personliga skäl, så han flyttade hem.
Han började bete sig skumt mot mig.
Jag fick mer och mer ångest, och var väldigt svartsjuk då jag inte hade en aning om vart jag hade honom.
Han jobbade utan sin ring, vilket gjorde mig ledsen.

En dag, när vi pratade i telefonen och skulle lägga på, sa jag att jag älskade honom.
Han svarade ''-jag tycker om dig med''.
Jag fick då veta att han inte använde ringen hemma, då hans föräldrar inte tyckte om mig.
Då förstod jag att vi aldrig mer skulle fungera ihop.
Det tog slut kort därefter.

Tyvärr har vi alltid gått tillbaka till varann då jag haft svårt att släppa honom.
Jag försökte vinna tillbaka honom, oavsett hur dåligt jag mådde av hans lögner, ignorans och känslokalla beteende mot mig.
Jag kämpade för att få höra att han älskar mig, i 11 månader.
Jag hade ständig ångest, självmordstankar och var inte mig själv helt enkelt.
Jag kände mig så ensam.
Han har alltid påstått att det finns känslor kvar, och vi brukade bete oss som ett par när vi sågs.
Men det räckte aldrig.
Jag försökte intala mig själv att en dag, så småningom, helt plötsligt, skulle det göra mindre ont.
Och endast då skulle jag leva igen.
Och efter 11 månader av ett rent helvete i önskan om att det skulle bli som förr insåg jag, lycka kommer aldrig till den som inte uppskattar vad den redan har.

Och det betydde att jag skulle behöva släppa.
Jag ringde honom, men han tyckte bara att jag var jobbig och störande.
Men han sa till mig att han än en gång inte vet vad han känner.
Då kände jag att jag verkligen måste komma vidare, så jag drog en vit lögn, så han skulle kunna släppa mig med.

Och i det ögonblicket kände jag en frihet, och en lugnande känsla.
Jag visste att jag skulle må bättre, och jag visste att det var bäst för oss båda.
Dom säger, att den hetaste kärleken, har det kallaste slutet.
Det stämmer nog.

Men det kommer en tid i ditt liv, när du lämnar all drama och människor som skapar det.
Du lägger energi på de som istället får dig att le, och du glömmer det dåliga för att fokusera på det goda.
Du älskar de människor som lägger stort värde i dig, och ber för de som inte gör det.

Att falla är en del av livet.
Att resa sig, är att leva.

 
It must have been love, but it´s over now.

Jag vill inte säga att jag inte har nån bästa vän.
Jag har många bra vänner, som betyder mycket.
Men på senare tid har jag lärt känna ett gäng som är väldigt speciellt.

Ingen av dom har dömt mig, trots att man lätt skulle göra det när nån lider av ångest.
Istället lärde dom sig hantera den och leta knep för att kunna nå fram till mig.

Vi har gråtit ihop, skrattat otroligt mycket tillsammans, och jag har en speciell kärlek till hela gänget.

Både jag och Hector kommer hem glada när vi umgåtts med dom.
Och dom firade också min födelsedag många månader senare, trots att vi inte känt varandra så länge.
Och det var bästa födelsedagen på flera år!

Tack för att ni finns, och tack för jag får ha er i mitt liv.
Och tack för allt stöd.

Jag har många bästa vänner.
<3

Idag vaknade jag upp till telefonsamtal av Robban och Cookie, som var uttråkade och ville ta mig på äventyr.

Så vi åkte till grizzly och handlade lite hundsaker.
Hector skämde ut mig ordentligt med att rycka tag i leksaker högt och lågt och slutade inte när jag lagt tillbaka dom.
Han blir så hyper därinne!
Jag hann också fråga om R och C ville bli gudföräldrar till Hector.
Det ville dom så gärna bli. <3
Sen åkte vi hem till R och C för att äta lite innan R skulle till jobbet.
Vi hann med lite råttmys & kaffe också.
Sen åkte jag hem och hamnade på kvällsmys hos Francy och Sebbe.

På kvällen vart det att ägna tid åt Hectors tänder och klor innan det var dags att sova.

Jag är lyckligare nu <3

Jag vet egentligen inte hur jag ska besvara den frågan.
Alla tycker olika.

Men jag tror att jag såg kärlek en gång.
En höggravid tjej, var med sin man på ett uteställe.
Han hämtade vatten åt henne och drog bordet mot sig så hon kunde lägga upp sina svullna fötter.
Sen satt dom bara och såg varann djupt i ögonen samtidigt som båda hade ett leende på läpparna.
Jag insåg att jag ville ha vad dom än hade.

Jag är en hopplös romantiker och tycker att kärlek är nåt speciellt.
När man ser en framtid med en person och längtar efter den.
Man stannar kvar trots att det är jobbigt ibland och det finns inget som kan skilja dem åt.
Kärlek är när man inte kan tänka sig att leva utan personen, och man kämpar för att behålla glöden.
I kärleken blir man lojal och ärlig, och man ser personen som den enda.
Jag är också sån som gör romantiska gester för den jag är kär i.
Jag vill visa att jag har den personen i mitt hjärta.
Det finns inget som är så starkt som kärlek.

Kärlek är när man längtar efter dagen, då man inte längre behöver säga Hejdå.
Utan bara Godnatt.

<3