Direktlänk till inlägg 8 augusti 2013
Dag 8: Ett ögonblick.
För att ni ska förstå ögonblicket, måste jag skriva historien först.
Han var en bra kille.
Vi inledde ett förhållande, och han visade dagligen vad han kände för mig.
Vi flyttade ihop, och några månader senare var vi förlovade.
Jag märkte mer och mer att han inte riktigt sa sanningen om saker och ting.
Och alla vet att ett förhållande som börjar med en lögn, slutar med sanningen.
Sen en dag fick vi veta att vi inte kunde bo ihop av personliga skäl, så han flyttade hem.
Han började bete sig skumt mot mig.
Jag fick mer och mer ångest, och var väldigt svartsjuk då jag inte hade en aning om vart jag hade honom.
Han jobbade utan sin ring, vilket gjorde mig ledsen.
En dag, när vi pratade i telefonen och skulle lägga på, sa jag att jag älskade honom.
Han svarade ''-jag tycker om dig med''.
Jag fick då veta att han inte använde ringen hemma, då hans föräldrar inte tyckte om mig.
Då förstod jag att vi aldrig mer skulle fungera ihop.
Det tog slut kort därefter.
Tyvärr har vi alltid gått tillbaka till varann då jag haft svårt att släppa honom.
Jag försökte vinna tillbaka honom, oavsett hur dåligt jag mådde av hans lögner, ignorans och känslokalla beteende mot mig.
Jag kämpade för att få höra att han älskar mig, i 11 månader.
Jag hade ständig ångest, självmordstankar och var inte mig själv helt enkelt.
Jag kände mig så ensam.
Han har alltid påstått att det finns känslor kvar, och vi brukade bete oss som ett par när vi sågs.
Men det räckte aldrig.
Jag försökte intala mig själv att en dag, så småningom, helt plötsligt, skulle det göra mindre ont.
Och endast då skulle jag leva igen.
Och efter 11 månader av ett rent helvete i önskan om att det skulle bli som förr insåg jag, lycka kommer aldrig till den som inte uppskattar vad den redan har.
Och det betydde att jag skulle behöva släppa.
Jag ringde honom, men han tyckte bara att jag var jobbig och störande.
Men han sa till mig att han än en gång inte vet vad han känner.
Då kände jag att jag verkligen måste komma vidare, så jag drog en vit lögn, så han skulle kunna släppa mig med.
Och i det ögonblicket kände jag en frihet, och en lugnande känsla.
Jag visste att jag skulle må bättre, och jag visste att det var bäst för oss båda.
Dom säger, att den hetaste kärleken, har det kallaste slutet.
Det stämmer nog.
Men det kommer en tid i ditt liv, när du lämnar all drama och människor som skapar det.
Du lägger energi på de som istället får dig att le, och du glömmer det dåliga för att fokusera på det goda.
Du älskar de människor som lägger stort värde i dig, och ber för de som inte gör det.
Att falla är en del av livet.
Att resa sig, är att leva.
It must have been love, but it´s over now.
Jag behöver inte lägga in särskilt många ord på denna eftersom jag lägger upp bilder.Men ja, det här är mitt hem.Jag har lagt ner mycket tid och själ för att det ska bli personligt och trivsamt.Jag hoppas ni tycker om det :) ...
Den här veckan har haft både bra minnen och dåliga.Jag började veckan med att bli våldgästad av mitt gäng Cookie, The thing,Robban & Timmy.En liten söt tjej vid namn Kajsa följde också med.Så vi spelade Little Big Planet, vilket är ett barnspel men å...
I min handväska finns det:NyklarPlånbokLaktostabletterAlmanackaPenna&ett schema.Hittade en bajspåse efter att jag tog bilden också :) ...
Det här hade jag på mig idag.En randig grå/svart tröja, med svarta jeans och klackar till.Ibland måste man få känna sig extra snygg ;)Bilträff dårå! ...
Jag vill inte säga att jag inte har nån bästa vän. Jag har många bra vänner, som betyder mycket.Men på senare tid har jag lärt känna ett gäng som är väldigt speciellt.Ingen av dom har dömt mig, trots att man lätt skulle göra det när nån lider av ånge...
Presentation
Fråga mig
Tidigare år
Sök i bloggen
Kategorier
- Allmänt (21)
- Cassandra (0)
- En månad av mitt liv/31 dagar (11)
- Hector (1)
- Minnen (0)
- Mitt liv/30 dagar (0)
- Party (1)
- Shopping (0)
- Tankar (2)
- Vardag (6)