Direktlänk till inlägg 2 april 2013
Jag trodde inte mina öron.
Jag hamnade nästan i chock.
''-Vadå tumör??''
Det är cirka en månad sen.
Jag fick höra att jag hade en eventuell tumör i livmodern.
Jag gick varje dag och funderade på hur jag skulle göra.
Vi diskuterade cellgifter och operation, och bokade in möte den 2a april(idag) för cellprovstagning.
Jag fick gå genom tankar om döden, tappa hår, och gud vet allt.
Jag har aldrig varit så panikslagen.
Jag kände mig nära döden.
Det var inte upp till mig längre.
Jag var så rädd.
Jag behövde nån som kunde hålla min hand när det var dags för undersökningen.
Mamma följde med, och jag pratade med Hamstern innan och efter.
Jag kände mig nästan traumatiserad efteråt.
Tumören visade sig vara en cysta, som dessutom brast.
Jag kände lättnad och samtidigt ilska.
''-Om det bara är en cysta, varför nämner man ens tumör?''
Jag hade undrat över detta i över en månad!
Jag är bara glad att det är över.
Syns några förändringar från cellproverna så upptäcker vi det i tid.
Jag tror det värsta var att gå och undra och fundera på allt mellan himmel och jord.
Men nu har spänningen släppt, och jag laddar upp för långpromenad med Hector och nya avsnitt av Top Gear ikväll.
Ha en magisk kväll.
Puss